Hej på er!

Det har varit tyst på bloggen ett tag och det beror på att det har varit mycket annat i görningen. Efter ett litet tag av funderande över hur vi vill ha det och hur vi vill arbeta framöver har vi tagit beslutet att avveckla Avfyra Reklambyrå och istället driva vidare egna företag var och en för sig. Anledningen är att vi haft lite olika mål och visioner med verksamheten och alla har varit lite sugna på att gå vidare åt olika riktningar.

Avfyra som bolag kommer att finnas kvar några månader – en avveckling sker självklart inte över en natt. Vi finns även kvar på mail och telefonnummer en god tid framöver, för att underlätta för er som vill nå oss. Och självklart finns vi även fortsättningsvis till ert förfogande! Vi kommer alla att stanna kvar i branschen, men med egna företag. Så tveka inte på att kontakta någon av oss när det dyker upp nya behov! Vi kommer även att fortsätta samarbeta i projekt där våra respektive kompetenser behövs.

För frågor angående avvecklingen eller framtiden, ring till Frida på 0739-32 93 55, eller maila till frida@avfyra.se alternativt till den nya adressen frida@fridafrida.se.

Hoppas vi hörs av!
/Christian, Henrik & Frida

Kontaktuppgifter:
Henrik Wängerstedt, 0706-43 21 77, henrik@avfyra.se eller henrik@wangerstedt.se
Christian Holmsten, 0705-90 40 46, christian@avfyra.se eller info@speakandspell.se
Frida Hagman, 0739-32 93 55, frida@avfyra.se eller frida@fridafrida.se

Williams Big Deal (1977)

Bally Xenon (1980)

Bally Eight Ball (1977)

Så har det hänt. Avfyra packade träningsoverallerna (de gröna med gula ränder), grillen (med det fastrostade spjället) och fällstolarna (de med de bruna blommorna) och åkte på campingsemester. Och det är nu jag vaknar med ett ryck och tänker att »Nej, riktigt så var det kanske inte det gick till… men vad pittoreskt mysigt det hade varit…«

Nej, någon campare kanske jag aldrig blir trots upprepade och tafatta försök till lägerliv på svenska (och kanske någon dansk) festivaler under det tidiga 90-talet. Jag hoppade av skolan redan innan trötta ryggar och behov av stolar gjorde att vi tvingades överge våra nerklottrade, ölmarinerade och regnabsorberande tält för det mogna och hemtrevliga husvagnslivet. Som det sura lilla äpple jag var föll jag allt för nära äppelträdet och potträningen ägde rum i ett litet hyreshus i Ulricehamn snarare än på någon västkustsk campingplats med minigolfsbanor och överförfriskade dansbandsraggare som kuliss.

Skam den som ger sig. När frågan från Borås Stadsteater kom var vi naturligtvis entusiastiska. Med ett manus, en kollationering och den oerhört inspirerande miljö som skapas av trettiotalet kulturarbetare i bagaget så var vi snart i rullning och en affisch började så sakteliga att växa fram. Nu är jag fortfarande ingen husvagnsevangelist och du kommer inte att hitta på mig tillbakalutad i en badenbaden utanför en mobil ursäkt för ett hem inom den närmaste framtiden. Men det är lite av det som är det fina med jobb av den här sorten.

Det handlar inte så mycket om att vara en del av det som produceras. Ingen roll att sätta sig in i. Bara att betrakta och lyssna. Och någonstans där så kommer bilden. Många gånger är den dålig och knuffas undan till förmån för kommande idéer och någon gång blir den bra.

Nu visar vi inte slutresultatet här, men håll utkik på stan om du är i Borås eller kom tillbaka hit så ska vi visa den färdiga affischen när den kommer upp på stolparna här utanför.

Så här på fredagseftermiddagen, dag 30 i livet på Avfyra snart avverkad, känner jag mig äntligen redo att bryta tystnaden och göra ett blogginlägg.

Denna smällkalla vackra vecka har jag lyckats boka mitt första kundmöte (ja det var en ny kund). Ni kan tänka att det blev en massa ryggdunkande här på kontoret!
Och slutligen, så fick jag äta den första smarriga semlan för i år (den på bilden är från förra året).

Önskar dig en 100% härlig helg!

Den stora förpackningen gömde en liiiiten påse! Inte blev det bättre när vi lyckats slita upp denna lilla påse. Först längst ner i botten fann vi godsakerna. Som salt i såren visade de sig vara riktigt smarriga. Oh, darn.